veckans

Hej igen min lilla blogg. Det blir inte särskilt många uppdateringar här, men jag kan inte för nåt i världen förstå hur himla snabbt tiden kan gå. Jag tycker månaderna flyger framåt, jag hinner inte alls med. Det gäller samma för den här veckan, det är redan torsdagkväll när det känns som att min hjärna är kvar i en måndag. Men min vecka har hittills varit, och kommer fortsätta vara, riktigt bra!
 
I måndags hade vi kursstart för våra två nya kurser folkhälsovetenskap & anatomi + fysiologi. Det kommer bli så sjukt mycket att få in i hjärnan nu på ca tre veckor till tentan med latinska namn på allting i hela kroppen och dessutom hur allting i kroppen fungerar från celler till nervsystem till alla organ till saker jag inte ens kan nämna med ord än. Men samtidigt känns det ändå ganska roligt och intressant.
 
I tisdags var jag så himla duktig här hemma och verkligen städade arslet av mig själv. Jag bytte och tvättade våra sängkläder, jag städade hela badrummet, jag började plocka undan på balkongen och värst av allt: jag rensade avloppet under badkaret. Jag kan summera det med två ord: fy fan. Efter en dag av städande (+ typ fem avsnitt av Stranger Things) så förtjänade jag att ha lite roligt. Så pappa, Philip och jag lyxade till det med världens bästa American Pizza och gick sedan vidare mot bowlinghallen. Det var riktigt roligt! 
 
Igår hade jag en liten föreläsning i skolan och efteråt hämtade Hanna upp mig och vi styrde bilen mot Västerås. Vi åt lite lunch, gick runt och kikade lite och köpte faktiskt också en del inne på Erikslund. Det var skönt att bocka av några julklappar och att ha fått lite inspiration till några, för om det är något jag hatar så är det stressen inför jul och känslan av att man absolut inte har en enda aning vad man ska köpa. Det var såklart också väldigt mysigt att catcha up lite, det går ju så länge mellan gångerna vi ses ibland.
 
Idag har jag haft världens segaste skoldag men vi kan redan bocka av ett seminarie. √ Annars har inte så mycket hänt förutom att vi åkte och köpte mat på Max & donken och jag fick inte med min vitlöksdipp så jag bokstavligen fick ADHD-anfall hahah. Annars har vi slappat i soffan framför bonde söker fru & stranger things.
 
Imorgon är det äntligen fredag! Efter skola för min del och jobb för Philips del så ska vi möta upp några vänner för lite kvällshäng på Pinchos och sen får vi se vad vi hittar på.
 
Lördag har jag inte riktigt några helt bestämda planer än så vi får se hur det blir, men oavsett så vet jag att jag ska ta en sån fet jäkla sovmorgon med Philip och sen fixa frukost på sängen och titta på TV tills klockan blir alldeles för mycket. Men vi hinner ju liksom aldrig med sånt, han åker hemifrån halv sju varje morgon, och på helgerna jobbar alltid jag. 
 
Söndag är det work all day och sen ska jag hem till pappisen & mammisen för att fira farsdag. 

29-10-17

Här har ni mitt lilla hjärta som bor hemma hos oss. Hon är jobbig och muppig och konstig men jag älskar henne (oftast). Hon är så fin och speciell, det är bara att det blir lite för intensivt med energifyllda kissar i vår lilla lägenhet. Att ha en kisse som tokspringer från vägg till vägg i hundra km i timmen i en halvtimme i sträck blir tillslut uppstressande när man försöker sitta och plugga, haha. Dock charmar hon mig ganska lätt och gör att jag glömmer alla hennes jobbiga sidor genom att springa helt studsande av glädje mot mig när jag ropar på henne, genom att bli så himla glad när jag orkar kasta en pingisboll trettio gånger på rad eller genom att börja skrika och sträcka in tassarna under dörrspringan varje gång jag stänger en dörr om mig. Dock har vi kanske, äntligen, hittat en blivande ägare åt henne nu. Blir såklart väldigt sorgligt också, hon känns ju lite som min katt. Som jag har kämpat och kämpat med henne för att få bort den fräsiga vildkatten från skogen ur henne. 
 
Annars då? Jo jag sitter här och flyr pluggandet en stund. Jag orkar bara inte mer i hjärnan nu. Det blir så himla jobbigt och motigt tycker jag när man känner att det inte riktigt ger någonting ändå att sitta och plugga. Jag har precis blivit klar med min hemtenta, så där får jag faktiskt ge mig en klapp på axeln, men jag har fortfarande de två värsta sakerna framför mig. På tisdag har jag ett jättejobbigt seminarium, som jag verkligen inte kan någonting till. Och på torsdag är det salstentan, och jag fattar inte ett dugg. Men jag kör på genom att ta en dag i taget och försöka orka med. En sak som är säker är i alla fall att i nästa kurs kommer jag vara så himla exemplarisk och göra allt så himla lätt för mig själv redan från början inför hemtentor och tentor o.s.v. Nu har jag fått göra allting tre gånger om känns det som, bara för jag inte lärt mig saker ordentligt, inte skrivit ner saker ordentligt och inte antecknat varifrån jag ens läst saker. Men efter torsdag kan jag förhoppningsvis pusta ut lite! Jag längtar till dess och hoppas att ni andra har det lite lugnare än mig. 

greece

Här kommer några bilder från Grekland. Fina, fina Parga! Varför är man så himla dålig på att njuta när man väl är borta? I och för sig vill jag minnas att jag njöt ganska rejält men ändå, när man kommer hem, får man ju alltid känslan att vafan.. varför njöt jag inte lite till? Det var en bra vecka, riktigt skönt att bara hänga med mamsen ett tag. Vi båda behövde nog lite avkoppling. 
 
Vi tog det mest lugnt och är ganska nöjda med att ligga på varsin solstol vid stranden varje dag, men vi hann ändå med en långpromenad genom olivlunden där vi fick se otroligt fina vyer. Vi tog också en båttur till Paxos och Antipaxos där vi fick bada i kristallblått vatten vid stora grottor. Mycket god mat hinner ju slinka ner i magen emellanåt också och min stora favorit är ju en hederlig grekisk sallad. Det blir inte alls samma sak hemma som i Grekland! 
 
Och när mamma och jag är på resa blir det ju självklart många kattletningar, kattgosningar och kattbilder. Det här lilla hjärtat var ju bara för söt!! 

s-t-r-e-s-s

Igår kom jag hem ifrån en vecka i Grekland med min mamma, och det har varit jätteskönt och välbehövligt och allt det där, men nu hemma har jag en otroligt stark stresskänsla över skolan. Det är verkligen allt annat än roligt och bra för mig att missa en vecka full med grejer, känns ungefär som jag kommer få magsår. Jag ligger efter, har ca tiotusen saker att få in i skallen, har missat ett seminarium, har lyckats att misslyckats med att beställa en bok som jag behöver IDAG, trodde verkligen den skulle vänta på mig här hemma. Så nu är det minst sagt en panikkänsla som ligger och trycker i min lilla kropp. Och jag gör saken så himla mycket bättre genom att ligga i sängen och blogga, så jag blir sen till skolan idag med. 
 
Så idag skulle jag helst vilja vara någon annan. Men det är bara att ta en sak i taget, en dag i taget, en minut i taget. 

krockar

Usch vad jag ibland känner mig jobbig. Mot mig själv. Känns som att varenda liten känsla i min kropp säger emot en annan liten känsla, att allt bara krockar överallt. Jag vill så gärna blogga, jag sitter och läser andras fina bloggar och hela hjärnan bara skriker att jag vill det också, jag tycker ju att det är så himla roligt. Jag älskar att skriva och fixa och fota och redigera och få utlopp för min kreativa ådra. Men sen tar det stopp. Jag blir så himla taggad, jaaa jag ska göra det, sen bara pang så blir det istället ingenting. Jag har ingenting att skriva. Jag har ingenting att visa. Jag orkar inte. 
 
Jag vill vara full av energi, jag vill vara den där sprundlande tjejen som kommer in på jobbet och alla bara wow okej she's happy. Jag var så förut. Jag vill vara social, hänga med kompisar, gå och festa, umgås, ha trevligt. När jag väl får chansen eller att nån väl tar sig tid att fråga, då tar det stopp. Då kommer ångesten och jag orkar inte. Jag orkar knappt nånting längre. 
 
Jag dör av tråkighet på vardagen, att cykla till skolan, sitta där, cykla hemåt, handla, städa, vänta på att Philip ska komma hem, laga mat, plocka undan, tvätta, göra ett halvhjärtat försök till att slappna av i soffan i en halvtimme innan det är dags att sova. Sen vaknar man igen och det är exakt samma visa. Men samtidigt är jag ju en sån himla vardagsperson?! Jag får panikångest, magsår och svettningar av allt som inte är vardag. Jag hatar att åka bort? Jag hatar att inte vara hemma?
 
Vad vill jag ens? När blir jag nöjd? När mår jag bra? När orkar jag? 

från en promenad

Från en promenad vi tog i det fina kvällsljuset nere vid kohagarna. Det är verkligen sommar för mig! 
 
Hej kompisar. Kan ni fatta att sommaren på riktigt alldeles strax är över? Det är sorgligt. Jag har verkligen inte haft någon sommar alls. Jag har mest bara jobbat och när jag väl har varit ledig har det knappt varit nå sommarväder överhuvudtaget. Nä just nu fokuserar jag hellre på mammas och min resa till Grekland i september, känner verkligen hur den behövs. Philip och jag pratar om en eventuell Thailand-resa i vår också om vi lyckas hålla i våra pengar. Det hade också behövts ganska så mycket. 
 
Annars så rullar livet på, våra vildis-katter blir bättre och bättre med dagarna som går. Tre av dem är helt normala nu, en är nog strax också det och den femte ungen börjar i alla fall bli liiite mindre rädd. Det är väldigt mysigt och roligt att ha dem här men det är dock många jobbiga sidor också: två stycken katt-toaletter som på riktigt blir fulla på ca 1 timme, det luktar som en hemlös person om vi inte tömmer dem hela hela hela tiden och byter ut hela sanden typ femtio gånger i veckan och det är dessutom mycket stök och stoj dygnet runt men vad gör väl det, jag är ganska lättcharmad när det gäller kissar. En liten söt kisse med lite spinnande ljud så har jag glömt bort allt det jobbiga! 
 

en ledig helg

Jag tackar gudarna för att jag har en ledig helg den här helgen. Philip och jag åkte hela vägen till Stendörren igår. Vi hade planerat för lite sol och bad i havet men det var svinkallt så det blev bara benen som blev badade... hehe! Men det var så himla härligt ändå, jag tror helt seriöst att det var första gången den här sommaren som jag ens låg och solade? Sorgligt. Lite (röd) färg fick jag också. Var bara skönt att ligga på en filt i solen, suga i sig lite flädersaft och mumsa på en vattenmelonbit. Det är ju verkligen sommar! 
 
Idag är jag lite ledsen att vädret inte alls är lika bra, men efter att ha kollat in ungefär 10 olika vädersidor som alla säger att det ska spricka upp lite om några timmar så tror jag att vi nog ska våga oss ut en sväng med båten, Philip och jag. Det blir härligt. 

kissar i stora lass

Alltså! Det är så himla roligt att vara jourhem, men gudars vad det kan kännas i kattmamma-hjärtat också. Jag föll pladask för vår lilla älskling Kaffe, som inte bara ville vara med på ALLT man gjorde (läs: som att duscha & bajsa) utan även ville vara PÅ en. Stod jag i köket vid bänken kunde jag helt plötsligt bli attack-hoppad på av en kisse som bara ville gosa lite och tyckte jag var för långt ifrån. Tittade man på film ville han helst ligga på bröstet/halsen så man inte såg TV:n utan endast skulle titta på honom. Blev så stor skillnad från den rädda och blyga lilla tussen som kom till oss och gömde sig under sängen i flera dagar till denna helt underbart mysiga lilla propp<3. Saknar honom varendaste dag men han fick verkligen the dream home där han kommer få vara ute och jaga möss, och dessutom fick han en så söt liten 13-årig tjej som ägare. Hon kommer definitivt kunna ge honom all den uppmärksamhet han vill ha. Kände att jag behövde säga farväl till honom ordentligt här innan vi kan gå in på nästa kisseuppdrag vi har fått... 
Här är han! Världens finaste. 
 
Nu har vi då istället några fler kissar i vår lilla tvåa. Inte en kisse, inte två kissar, inte heller tre kissar utan hela 6st (!!) kissar trängs här med oss. Vi har antagit oss en liten utmaning, att få en vild kattmamma och hennes 3 ungar + 2 adoptivungar tama. Det känns som det kommer ta låång tid, i alla fall med mammi, men vi har tålamod! De har varit här i ca en vecka och det går faktiskt riktigt bra med ungarna i alla fall. De två minsta, adoptivungarna, har vi nästan fått helt normala nu! De vågar springa nära, går att mata lite på fingret, vi får klappa dem och hålla i dem. De andra tre har inte kommit riktigt lika långt men de börjar sakta men säkert bli lite mindre rädda för oss i alla fall och kan med lite bus våga sig nära. Nyfikenheten börjar ta över handen! Bilder på de små tassarna kommer!! 

torsdag 6/7

Hej!! Igår var jag, Philip och Julia på Kolmården och hade det skoj. Det enda tråkiga var att det helt plötsligt bestämde sig för att regna och åska, men det gick över efter en stund. Förutom det var det en jätterolig och härlig dag, så roligt att komma iväg lite ibland och bara göra något annat. Tigrarna hade jag kunnat titta på i hundra år, de är verkligen världens finaste!!!
 
Idag har jag verkligen inte gjort många meter. Det är supertråkigt hemma när Philip är borta 9 timmar varje dag, så jag försöker bara få tiden att gå tills han kommer hem och tills lönen rullar in nästa fredag. Haha, strategin är verkligen att om man ligger i sängen en hel dag så förlorar man i alla fall inga pengar... Men jag har i alla fall varit duktig och städat + diskat (känns dock som det är det enda jag gör numera), planerat lite i matväg och klippt och fixat alla mina fina blommor. Annars njuter jag för fullt av min sista semestervecka, eller försöker njuta i alla fall och inte stressa över att den snart är slut. Jag orkar verkligen inte åka tillbaka och jobba. Usch och fy för de två kommande veckorna som självklart innebär stängningsveckor...  Men hela dagen idag är i alla fall inte bortkastad för ikväll ska jag träffa min efterlängtade vän Louise, det ska bli så mysigt.♥

en pojkvänslista

Snodde en liten lista härifrån, tyckte den var lite rolig. Min pojkvän börjar på sitt nya jobb idag, så nu kommer vi inte längre jobba tillsammans. Vi kommer dessutom jobba om varann mycket då han jobbar 7-16 och jag ofta 15-23. Är såklart inte superglad över just detta, men är väldigt glad för hans skull och hoppas verkligen han kommer trivas där. Som tur är så är det inte så länge kvar tills jag börjar plugga istället och då blir det ju perfekt. Men för att fatta mig kort så menar jag att jag kommer sakna min lilla mupp massor så här kommer ett inlägg om honom!
 
 
Hur länge har ni varit ihop?
I över 9 månader (?!). 

Hur träffades ni?
På vårt jobb, jobbet som nästan kan kallas för typ par-fabriken. Jag hade varit borta i Australien och kom hem i panik att alla på jobbet redan hade blivit bästis med alla nya som anställts, så jag tog sikte på Philip och bestämde att nån måste jag ju också ha som bästis (ursprungligen för att då ha någon som kan ta mina pass som jag vill byta bort, hahaha). Men sen föll jag ju pladask. 

Vem var mest på?
Jag tror jag, jag tog i alla fall fler "stora steg". Han var lite mer blyg♥. Men jag tror vi kände likadant hela tiden. 

Skedde några komplikationer?
Nje inte vad jag direkt kommer att tänka på. Det var ju lite svårt att göra det tydligt på jobbet att man gillade varann utan att känna sig helt patetisk och som att man skämde ut sig själv inför alla andra där. Så det var väl lite så att han t.ex undrade många gånger om jag bara behandlade honom "vanligt", som en vän, eller om jag kände som honom. En på vårt jobb hade t.ex. klämt ut sig att han märkte att Philip gillade mig men att jag "är sådär mot alla", muppigt, för jag var ju bombkär.  

Kan man få se något tidigt sms eller så?
Jag har suttit och läst igenom konversationer i typ fem timmar men nä, sorrey de blir inget...
 
Hur skedde dejtandet?
Det började ju bara med att vi fjantade runt på jobbet och hade verkligen världens roligaste jobbpass. Kommer verkligen ihåg ögonblicket när han stod och titta ner i den äckliga slasken full med matgrejer osv, vände blicken mot mig och med stora, jätteglada ögon tittade på mig och frågade "skulle du äta det där för en miljon?" och jag kände bara att okej jag tycker om honom så himla mycket. Sen blev det ju mer och mer att vi skrev då och då och sedan började vi åka till donken när vi hade jobbat sent och satt där till 04 på nätterna i barnklätterställningarna och pratade om allt mellan himmel och jord. Sedan fick vi för oss, när båda hade ledig helg, att why not go to Göteborg & Liseberg for the weekend.. Sedan började vi bara ses regelbundet. 

Hur blev ni ihop?
Alltså för mig har det faktiskt känts som vi varit tillsammans jättelänge, utan att riktigt liksom "dejta". Det kändes som det blev vi direkt, man behövde liksom inte fundera, allt kändes bara så rätt och så självklart. Men officiellt blev vi ihop 27:e september när Philip frågade vad jag tyckte att vi var, är vi tillsammans? Men redan då tyckte jag att vi hade varit ihop sedan länge, hahah. 

Vem sa jag älskar dig först och hur skedde det?
Det var Philip som skrev det först vid ett bråk, eller kanske inte bråk men jag var väldigt nere och ledsen. Det var väldigt fint i alla fall. Jag minns faktiskt inte vem som verkligen sa det först face to face, men det var säkert han också. Men det kändes aldrig jobbigt att säga det eller så, det var också bara en självklarhet. 

Bor ni ihop?
Ja, sedan snart 4 månader tillbaka. Det är verkligen det bästa jag någonsin har gjort. Jag tycker att vi har det så himla bra och jag kan verkligen inte trivas mer med någon människa än vad jag gör med honom. Att få somna och vakna brevid honom varendaste dag, det är lajvet. 
  
Vad är Philips bästa sidor?
Det skulle ta mig ett år, minst, att gå igenom allting som jag tycker om med den här människan. För mig är han bara perfekt. Han är så tålmodig med mig, han lyssnar och försöker förstå fastän jag är helt oförståelig, och han får mig inte att må (mer) dåligt över mina dåliga sidor. Han är så bra på att sluta fred efter att vi har bråkat och är noga med att inte lägga all skuld på mig. Men också är han bara en så himla snäll, fin, lugn och omtänksam person som jag verkligen känner att jag kan vara 100% mig själv med hela tiden. Han är inte bara min pojkvän utan också min bästa vän på alla plan och vi brukar skratta och ha roligt tillsammans.

Och sämsta?
Jag har egentligen ingen rätt att peka ut hans sämre sidor för mina är många fler och värre, men det skulle väl isåfall vara att han ganska lätt kan bli på dåligt humör, (exempel: igår gick vi en liten promenad och skulle äta mat, har en lång konversation, och plötsligt märker jag att han börjar svara som att han är irriterad. Anledning: han har solen i ögonen) och när han sen är argarg så är han riktigt jäkla ARG och skriker ur sig en massa saker. 

Vad bråkar ni om?
Alltså jag skulle typ vilja påstå att vi knappt har haft nåt "vettigt" bråk, som liksom har handlat om något vi verkligen varit oense om eller så. Det är väl oftast så att nån av oss blir på dåligt humör och att den andra inte heller är på något solskenshumör så det lätt smittar av sig och allt eskalerar därifrån enbart p.g.a. onödigheter eller helt enkelt missförstånd. Det blir lätt att nån av oss bara slänger ur sig nån kommentar i stundens hetta och den andra hakar upp sig på det i hundra år tills vi lugnat ner oss och skrattar åt att vi är hemska när vi är sura. 

Vad gör ni när ingen annan ser?
Fjantar oss, hoppar upp och ner i köket, kallar varann jättekonstiga smeknamn eller myser på vår balkong.

Vad ger ni för komplimanger?
Philip är mycket bättre på sånt där. Jag tror att jag tänker mer i huvudet än vad jag verkligen säger rakt ut till honom, men jag försöker bli bättre på det. Vi försöker nog stötta varann i allt och ge många komplimanger, men det känns som det har blivit kanske lite mindre när vi bor tillsammans. Men då kan man ju lättare visa genom handling istället. Men han är bäst på att säga att jag är fin och att han älskar mig, det får jag höra väldigt ofta.♥

Vilken är din favoritbild på honom?
Den här. Blev så känslosam så var tvungen att lägga ut den på instagram också. Världens finaste. 

Och på er båda?
Vi har inte så många bra bilder på oss, förutom en miljon i snapchatfiltrer hahah, men väljer den här för det var en sån härlig kväll i våras när vi två satt uppe på ett berg och såg ut över hela stan, solen värmde så mycket att jag fick ta av mig jackan för första gången ute och jag var bara lycklig. 
 
Något du vill avsluta med?
Tack så himla mycket för att du orkar med mig varje dag, att du fortfarande tycker om mig och för att du ger mig fjärilar i magen. Jag saknar dig så fort du går ut genom dörren och jag tänker på dig hela tiden. Du får mig att se en mening med livet och jag ser verkligen fram emot en framtid med dig. Du får mig att vilja bli den bästa möjliga versionen av mig själv som finns.
 
Tack att du har stannat kvar. Jag hoppas verkligen att jag aldrig behöver gå utan dig för det tror jag inte ens att jag kan. 

tuesday

Hej vänner. Tiden går fort och nu är det redan tisdag! Jag är hemkommen efter en lång dag full av jobbande, men det innebär att det nu bara är 3 pass kvar innan jag tar två veckors semester!!! För mig är detta fortfarande helt ofattbart och jag har ingen aning vad jag ska lägga min tid på, känns som jag har haft typ en ledig dag de senaste två åren så jag vet knappt hur det är att vara ledig. Men jag ska njuta så in i norden. Efter det har jag bara 5 veckors jobb till som assistent på Max, sedan tar jag semester igen och sedan är det dags att börja plugga. Herregud! Känner mig väldigt panik-ig inför allt detta. Kan jag ens ha ett liv utanför max? Kommer jag klara av skolan? Kommer jag trivas i skolan? Vill jag ens bli sjuksköterska? Vad gör jag om jag inte trivs, måste jag gå tillbaka och jobba då igen? Mycket tankar och funderingar på samma gång i min lilla hjärna men det är väl bara att tuta och köra och se what happens.
Vår lilla hjärtis Donna. Den som får henne som livskamrat blir en lycklig en. 

torsdag 15/6

Från en härlig kväll då det bara var du & jag på ett berg i solen. 
Hela veckan är fullspäckad för mig. Jag tycker att det är väldigt jobbigt, men samtidigt är det ju väldigt roligt. Jag måste bara försöka lugna mitt numera väldigt lättstressade hjärta som dunkar i racerfart så fort det blir mer än några saker att hålla koll på. 
 
Många saker har dock redan gjorts/bockats av: träffat Hanna som fyllt år. Av mig fick hon två hål i öronen som vi tjatat om så länge att vi ska göra. Numera har vi hela 7 hål var, men tror dock det kommer bli fler, haha! Jag och Philip har också hunnit skjutsa & hämta våra inneboende katter till veterinären och mötit upp vår kattanordnare för att hämta massa papper till nästa ägare. Vi har tvättat och städat. Jag har shoppat hundra (känns det som i alla fall) murgrönor och planterat på balkongen och lite här och var i lägenheten. Vi har lyxat till det med middag på Pinchos med mina föräldrar och även hunnit vara på personalmöte då vi åt riktigt god mat tillsammans och dessutom tävlade mot varann på Prison Island. Det var riktigt roligt! 
 
Kvar denna vecka blir en brunch imorgon hos Philips mamma då hans storasyster kommer hem efter över ett års tid i Australien! På lördag ska vi ha eventuella blivande ägare till våra jourhemskissar över för att titta, och på söndag ska vi hinna med en liten lunch också hos Philips mamma. Och på det ska vi stänga hela helgen på jobbet! Fullt schema med andra ord, inte många andningsrum, men klockan tickar hela tiden ner till semester!!

friday

Idag har jag dragit världens största suck av lättnad, jag är äntligen klar med min naturkunskapskurs som jag läst på distans, deltid under 10 veckor. Jag behöver den för att vara behörig till sjuksköterskelinjen jag vill gå i höst. Gud vad jag har varit stressad, har typ inte varit mig själv alls, att försöka få ihop heltidsjobb, deltidsplugg och allt som heter livet har inte varit det lättaste. Men nu har jag klarat det! Ibland är jag bara för bra. 
 
Annat roligt som hänt på senaste tiden är att jag & Philip lite huxflux har blivit jourhem åt två supermysiga kissar. De ska bo hos oss tills de blivit sålda av katthemmet. De är lite jobbiga (läs: asjobbiga på natten då de typ kör maratonlopp skrikandes i hela lägenheten runt runt) men vi glömmer helt plötsligt bort det så fort de kommer mjauandes och pussandes och vill lägga sig mitt på en för att sova. 
 
En tredje fantastiskt bra grej är att skatteåterbäringen äntligen tagit sig in på mitt konto!!! Jag blev så lycklig att mina ben rörde sig helt okontrollerat in på plantagen där jag köpte upp allting i blommor. Okej nä inte riktigt, en stor summa flög rätt in på sparkontot, men det är verkligen sorgligt hur mycket glädje pengar kan ge en. Blommor med!
 
Man kan ju inte bara vara rakt igenom positiv om man heter Lovisa så här kommer dagens neggo: Blir en halv ledig helg för mig den här veckan, imorgon väntar ännu en dags jobb. Men inte så konstigt när man är jag och inte kan ha en sund relation till jobb. En kombo av att tro att man orkar allt i hela världen och att inte kunna säga nej. Min RC berätta för mig häromdagen att han kollat hur mycket jag jobbade i juli förra året: över 210 timmar. Och jag tyckte det var roligt. Numera orkar jag inte ens gå upp ur sängen.
 
 

breakie

Idag passar jag på att njuta av en mysig frukost, det är inte alltid det hinns med annars men idag har jag en ledig dag. Frukost för mig och Philip brukar annars vara en risifrutti on the go påväg till jobbet...
 
Som sagt är jag ledig idag och tyvärr kan man inte riktigt bara njuta av en ledig dag när de är så pass få som de är för mig, när vi jobbar så mycket så blir det att allt läggs på ens enda lediga dag liksom. Man vill försöka hinna träffa alla man vill träffa, allt möjligt inbokat just då och man kanske dessutom vill ha en chans att hinna städa lite. Vi har inte riktigt bestämt allt vi ska göra idag, men jag ska i alla fall börja dagen med lite plugg, lite städ och sen träffa Hanna för en lunch. Den här veckan innebär jobb jobb jobb, min nästa lediga dag är på söndag och veckan efter det har jag 6 stängningar. Efter det, på midsommarveckan, har jag bara 4 pass & sen kan jag äntligen stämpa ut och ta min himla semester! Nedräkningen har börjat! 

hey its me

Jag är livets sämsta människa på att uppdatera här, men jag har verkligen inte tid till någonting! Känns som jag stressar mig igenom varje dag. Snart hoppas jag att det släpper lite åtminstone när naturkunskapskursen jag läser är slut för det tär på krafterna att jobba heltid och försöka få ihop det med att dessutom plugga på halvtid. Några dagar till av kämpande sen har jag förhoppningsvis klarat av det. 
 
Jag längtar så himla mycket till mina två semesterveckor som börjar ganska snart, bara att hålla i lite till. Det är för bra för att vara sant!! Nu har jag ju inte direkt världens längsta semester heller med bara två veckor, men för lilla mig som typ haft i genomsnitt max en ledig dag i veckan i typ 2 år så känns det helt underbart. Två veckor? Fullt betalt? Att inte behöva gå till jobbet en endaste gång? Ofattbart.
 
Har ju varit så off här att jag inte ens nämnt att jag varit i Wien och hälsat på Julia med tjejerna. Det var en liten minisemester och vi fick verkligen ett litet smakprov på sommaren, det var så varmt och skönt. Vi åt och drack en massa gott, shoppade och bara var lediga för några dagar! 
 
 
Juste, sen vi hördes sist har jag dessutom hunnit bli ett helt år äldre. 21 barre! Också ofattbart, jag är egentligen 12..

lördag

Idag tog jag en välbehövlig tur hem till mamma & pappa, det tär på själen att vara utan kattgos förlänge... Men jag tycker ändå att det går förvånansvärt bra "att vara utan mina katter" och att inte bo hemma längre, man hinner ju som inte ens tänka på det till vardags, men när man väl kommer hem känns det ändå lite i magen. Annars hann jag inte med så mycket mer idag innan det var dags att åka till jobbet. Gud vad jag inte orkar jobba mer nu alltså. Nu säger det nog stopp snart.

onsdag

Hej alla små mumintroll! Kände för att slänga upp ett inlägg så här har ni mig från i lördags då vi hade ett litet mysigt gäng samlat här hemma hos oss. Var skönt att bara umgås lite med roliga människor en stund, det gör ju så mycket tycker jag. Så lätt att man fastnar i negativa tankar när det känns som att jobb jobb jobb är det enda som finns i ens liv, men att bara hänga lite en stund en lördagkväll gör en hel vecka för mig! Just nu längtar jag så himla mycket efter lite förändring i livet. Är så typiskt mig, jag vet, jag kan aldrig bara njuta av nuet, men nu känner jag verkligen för lite sommar. Sol i ansiktet, värme, kanske förhoppningsvis bli lite mindre blek och kunna äta glass, cykla till jobbet, ta av sig jackan... Det skulle verkligen behövas. Men jag försöker vara positiv i vardagen också, jag är tacksam över sovmorgonar den här veckan + en skön ledig dag imorgon då Philip och jag passar på att ta en sväng till Stockholm. Man får ta vara på de där lediga dagarna för i mitt liv är de väldigt sällsynta. Men nu ska jag nog poppa lite popcorn och förflytta mig till soffan, puss! 

something just like this

Hej vänner!! Det här sitter jag & myser med i detta nu; en god fruktsallad, mina fina rosor, lite tända ljus, en filt och snart en film. Kan inte bli så mycket bättre tror jag!
 
Blev kanske inte riktigt lika mycket uppdatering här som det var tänkt, men tiden går verkligen så himla fort nu att jag inte hinner med. Känns som att jag knappt har tid för alla saker jag vill hinna göra, och egentligen så finns inte så mycket ork heller. För mig känns det som att det har gått någon dag när det egentligen har gått tre veckor, det är jättejobbigt och ger mig mycket dåligt samvete över alla nära och kära jag knappt hör av mig till.. Hoppas verkligen att det släpper snart. 
 
En glad nyhet är i alla fall att Philip och jag numera kan kalla oss sambos (?!). Helt crazy men jätteroligt. Det känns inte alls konstigt eller ovant, vilket jag definitivt trodde det skulle göra. Självklart saknar man sin mammi och pappi och sina katter ganska mycket ibland, men de finns ju alltid här inom en mils radie. ♥ Ska självklart försöka visa er lite ur vår lägenhet asap, men just nu tänkte jag försvinna iväg i en film resten av kvällen. Puss å kram. 

alla hjärtans

Ibland är jag en sån hård, okänslig realist som tycker att dagar som alla hjärtans dag är pretty useless, men jag inser i alla fall ganska snabbt att det ändå är ganska mysigt. Egentligen borde man ju visa sin kärlek varje dag, men det är lite fint att man anstränger sig lite extra ibland. Jag myste med min Philip hela dagen, vi lagade god lunch, myste i soffan, tog en promenad i det härliga vädret och gav lite kärlek till några änder genom att mata dem haha! På kvällen lyxa vi till det med att gå ut och äta på finrestaurang. ♥♥♥
 
 

i am back at it

Alltså wow. Att det har gått typ två hela år snart sen jag senast skrev här. Tiden bara rusar förbi bokstavligt talat och man inser det alltid först efteråt. Att på bara tio sekunder tänka igenom lite snabbt vad som hänt under de senaste två åren och komma på typ femtiomiljoner saker säger en hel del. På typ 730 dagar händer pretty damn much. Jag har tagit studenten för fan!, fyllt 20 barre & fått springa runt inne på systemet, insett vilka ens riktiga vänner är, blivit kökschef på jobbet, lyckats charma till mig världens bästa pojkvän, färgat håret och även varit ute i världen och flängt lite på en backpacker-resa med Ida i två månader till Thailand och Australien. Det sistnämnda skulle man ju kunna skriva en hel bibel om, skäms lite att jag inte bloggade under den här tiden! Skrev som tur var dagbok istället så man kan minnas alla roliga små detaljer. Men gud i havet vad glad jag är över den resan i alla fall, även om allt inte var en dans på rosor som man kanske drömde om innan så lärde man sig otroligt mycket om life och om sig själv, vi upplevde helt sjuka saker som att vi (!!!!) hoppade fallskärm, dök i stora barriärrevet, sov på en båt mitt ute i ingenstans under stjärnorna, surfade (trots min extrema hajfobi), badade i vattenfall och volontärarbetade, för att bara nämna några. Det var så värt allt slit vi lagt ner på att försöka tjäna ihop så mycket kosing som bara gick och det var värt att vi sedan lyckades spendera vartenda öre av det hahaha. Det var verkligen en fantastisk resa som jag är så himla glad över att vi faktiskt åkte iväg på. 
 
Balen och studenten 2015, very fun yes yes. 
 
Om man ska ta upp pojkväns-delen igen så kan jag göra en liten snabb genomgång av det också. En liten mupp bestämde sig en dag för att börja på mitt jobb och sedan vips så var vi här där vi är idag. Så känns det i alla fall, haha! Nu är det ju snart ett år sedan han började, återigen går tiden hur fort som helst, och vi har snart varit tillsammans i 5 månader. Det började på så bra sätt det bara kan, vi klickade direkt och blev jättebra vänner först, vi tyckte om varandras sällskap och hade nästan för roligt på jobbet, sedan insåg vi nog båda ganska direkt att vi ville ta det längre. Jag var egentligen ganska trött på killar men jag kunde bara inte motstå this one hehe. Nej men åh, skulle ta mig förevigt om jag skulle försöka förklara varför och hur mycket jag tycker om honom, men han är verkligen bara världens bästa. Han får mig att skratta och må bra precis varje dag, han gör mitt liv mycket bättre helt enkelt. Med dig så känns allting så naturligt. Det är så himla konstigt att en dag så kommer en ny människa in i livet och det kan förändra precis allting. Kan inte ens föreställa mig mitt liv utan honom, jag hoppas verkligen att det aldrig kommer en dag där vi inte längre går hand i hand. Jag älskar dig!!
 
Annars så jobbar jag i princip varendaste evigaste dag, finns inte mycket tid över till annat tyvärr - det tråkiga livet med heltidsjobb. Men för det mesta känns det som att vara hemma när jag är på jobbet, har ju i princip bott där i över ett år nu. Om man skulle räkna på det så skulle jag faktiskt inte bli förvånad om antalet timmar spenderade på jobbet är fler än timmarna spenderade här hemma, ett tag fick jag till och med jobb-stopp av min rc för jag jobbade alldeles för mycket, haha! Men jag trivs för det mesta himla bra och känns kul att jag sedan några månader tillbaka är kökschef, om inte annat så låter det bra på cv:t sen. Motivationen just nu är att bara knega knega knega och få ut en så hög lön som möjligt så att ett lägenhetsköp inom en snar framtid blir möjlig. Jag har säkert tagit rekord i antalet uppdateringar per dag på hemnet, otålig som jag är letar jag irriterat efter den perfekta lägenheten. Men det är ju en lång process; när man väl hittat någon man verkligen gillar så ska man ju lyckas vinna budgivningen också. Men jag kämpar på! Egentligen är det ju ingen stress, men bara tanken på det gör mig så glad... att få göra en liten omstart av sitt liv och ha sitt eget helt enkelt. Bara vara vi två. Men självklart är det blandade känslor & tankar, när jag precis nyss nästan vann en budgivning - då blev det känslokrockar deluxe i hela kroppen. Jag ville det så mycket men var samtidigt helt vettskrämd. Men jag känner verkligen att det är dags för det steget nu och det var länge sen jag var så taggad på någonting som jag är på det här. Man ramlar in på sida efter sida med sängar, soffor, mattor, garderober m.m. och jag blir till och med sugen på att gå och köpa diskmedel & badrums-rengöring???
 
Ja, det får man väl kalla en snabbrepris av mitt liv då från våren 2015 tills nu. Ni har väl inte missat så mycket egentligen, det viktigaste får jag visa er sen. När mina vänner började blogga igen kände jag att jag nog borde haka på trenden, det är ju både skönt och roligt att bara få skriva av sig lite då och då. En stor fet kram på er allihopa som fortfarande läser här! 
 
Tidigare inlägg