9 november

Ja du bloggen, vad ska man säga? Jag tittar in här nån gång per år men det är ju mitt go to place när hjärnan känns sådär mosig som den gör ibland. Just nu känner jag mig verkligen som en hel jäkla röra av känslor, tankar, stress, ångest... Vet inte riktigt vart jag ska ta ivägen ibland. 
 
 
En liten update om livet kommer här i alla fall: allt är sig som vanligt men mina dagar är oftast fullspäckade. Det är mycket i skolan och mycket på jobbet och så försöker man få in lite nära och kära där emellan. Det är inte alltid det enklaste att plugga 100% och dessutom jobba 50% och samtidigt ha något slags liv på fritiden men jag kör på som jag brukar (d.v.s. så hårt tills man slår i huvudet rätt in i kaklet). Nej men det underlättar ju lite att jag ändå älskar mitt jobb, jag tycker det är jätteroligt och ibland är det nästan avkoppling för mig att komma dit där man kan allting och samtidigt får umgås med sina roliga jobbarkompisar. 
 
Jag har förmodligen överlevt det värsta i skolan också på ett tag i alla fall, har avvecklat två muntliga examinationer, ett examinerande seminarie och tre tentor. Har fått veta att jag klarat en tenta i alla fall så nu håller jag alla tummar i hela världen att jag har klarat de andra två så jag nångång bara kan få pusta ut!! ¨
 
Men tills vi hörs nästa gång, puss å kram!
Ajli Müller

Jag jobbar strax över 40 % och pluggar 100 % och känner mer och mer varför det EGENTLIGEN inte ska gå. Jag har fått lov att antingen SLARVA med plugget eller tacka nej till alla mina anhöriga och typ all min fritid... Så jag känner verkligen igen mig i det du skriver om!

Svar: Åh ja, du kanske är som mig att man bara kör på utav bara farten och inser sent att det kanske är för mycket... Håller tummarna att det blir lättare. Kämpa på<3!!
//Lovisa

2018-11-11 / 14:46:03
http://ajlimuller.se/



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


Blogg:


Kommentar: