Alltså! Det är så himla roligt att vara jourhem, men gudars vad det kan kännas i kattmamma-hjärtat också. Jag föll pladask för vår lilla älskling Kaffe, som inte bara ville vara med på ALLT man gjorde (läs: som att duscha & bajsa) utan även ville vara PÅ en. Stod jag i köket vid bänken kunde jag helt plötsligt bli attack-hoppad på av en kisse som bara ville gosa lite och tyckte jag var för långt ifrån. Tittade man på film ville han helst ligga på bröstet/halsen så man inte såg TV:n utan endast skulle titta på honom. Blev så stor skillnad från den rädda och blyga lilla tussen som kom till oss och gömde sig under sängen i flera dagar till denna helt underbart mysiga lilla propp<3. Saknar honom varendaste dag men han fick verkligen the dream home där han kommer få vara ute och jaga möss, och dessutom fick han en så söt liten 13-årig tjej som ägare. Hon kommer definitivt kunna ge honom all den uppmärksamhet han vill ha. Kände att jag behövde säga farväl till honom ordentligt här innan vi kan gå in på nästa kisseuppdrag vi har fått... 

 

Nu har vi då istället några fler kissar i vår lilla tvåa. Inte en kisse, inte två kissar, inte heller tre kissar utan hela 6st (!!) kissar trängs här med oss. Vi har antagit oss en liten utmaning, att få en vild kattmamma och hennes 3 ungar + 2 adoptivungar tama. Det känns som det kommer ta låång tid, i alla fall med mammi, men vi har tålamod! De har varit här i ca en vecka och det går faktiskt riktigt bra med ungarna i alla fall. De två minsta, adoptivungarna, har vi nästan fått helt normala nu! De vågar springa nära, går att mata lite på fingret, vi får klappa dem och hålla i dem. De andra tre har inte kommit riktigt lika långt men de börjar sakta men säkert bli lite mindre rädda för oss i alla fall och kan med lite bus våga sig nära. Nyfikenheten börjar ta över handen! Bilder på de små tassarna kommer!!