en liten update
<3<3<3
För mig var det ungefär så också. Han kämpade inte men jag ville fortsätta. Tillslut tog han beslutet att bryta upp med mig och vi har varit ifrån varandra rätt länge, cirka två år, men träffats en gång. Men nu känns det bättre och det känns nästan som att vi kan hitta tillbaka till varandra någon gång, bara vi kämpar.
Jag tror i alla fall att tiden är viktigast, tiden löser väl det mesta antar jag.
Massa styrkekramar till dig i alla fall ♥ Kanske hittar ni tillbaks till varandra fast lär känna era nya jag istället.
Jag vet precis hur du känner. Min pojkvän gjorde slut med mig i våras. Jag blev helt förstörd verkligen. Alltså ingenting hade någon mening och jag kunde inte inte förstå. Tror inte det är meningen att man ska förstå. Men vi kunde inte hålla oss ifrån varandra. Vi drogs till varandra och vi bestämde att vi skulle ses. Sen till slut var allt tillbaka som vanligt igen, det kändes som att vi var tillsammans igen. Och det var också då bråken började igen. Jag tror att man behöver tid ifrån varandra. Och i denna åldern måste man hitta sig själv, båda måste nog mogna på eget håll om man inte kan göra det tillsammans. Även fast jag älskar att umgås med honom, inte kan vara utan honom. Så vet jag att, umgås vi nu, så förstör jag mer för båda två. Tror verkligen att vi behöver tid från varandra även fast det är svårt och jobbigt att inse.
Jag har läst din blogg i 3 år och jag tycker du är stark. Jag tycker du borde kämpa vidare. För är det meningen att det ska vara ni så kommer det också bli ni. Och det blir lättare, men det tar olika lång tid för alla. Jag gjorde misstaget att falla tillbaka direkt. Försök håll ut lite till tills du verkligen är helt säkert. Önskar jag var lika stark som dig. Kämpa ♥
alltså jag började nästan gråta när jag läste igenom det där.. jag har själv en pojkvän som jag har varit tillsammans med ett bra tag och min värsta mardröm är seriöst att inte vara kär i honom längre och sedan förstå och behöva ta tag i det. Kan inte ens tänka mig hur ont det gör. Du är stark som ändå har tagit dig så pass långt som du har!
Åh, precis detta går jag i princip igenom nu med min kille. Vi är tillsammans, men det börjar kännas som att man tar varandra för givet, vilket verkligen är så jobbigt. Killar tänker ju inte riktigt som vi tjejer, och jag tror inte att min kille fattar att det inte är som förut och att han inte kämpar längre. Den jobbigaste känslan som finns är när man älskar någon mer än vad den älskar en tillbaka, och just nu känns det för mig i mitt förhållande. Jag hoppas verkligen att detta bara är en svacka som kommer och går, men det är ju dem där kvällarna när man ligger vaken som gör så jävla ont.
Jag förstår verkligen hur du känner, även om vi inte riktigt går igenom samma sak. Det gäller bara att vara stark. Om nu du och Simon inser att det aldrig mer kommer bli ni, så får man bara försöka (skitsvårt dock) tänka att när man stänger en dörr så öppnas tusen fönster. Och det kommer finnas killar som uppskattar dig och inte tar dig för givet. Hoppas att allt löser sig för dig och att du mår bra snart igen. Men kom också ihåg att det är okej att vara ledsen efter något sånt här. Styrkekramar ♥
lovisis stay strong <3<3<3
Fina tankar Du har,men så är det i livet<3<3Lycka till med allt<