en liten update

Jag vet att många av er undrar, och bryr er, så jag tänkte uppdatera er lite på kärleksfronten. Dessutom har jag fått veta att typ alla jag känner har läst mitt inlägg som jag skrev när Simon och jag gjorde slut, haha, det känns kanske lite pinsamt och naket på något sätt. Trodde verkligen inte att de som läst det någonsin gått in på min blogg men ja, man slutar aldrig förvånas, och jag hoppas bara att de inte garvade ihjäl sig åt mig. 
   Jag har knappt pratat med Simon alls sedan vi gjorde slut men för mig känns allting ändå okej. Ligger man uppe, har svårt att somna och börjar tänka på allt så kan det kännas jobbigt men dagarna rullar på som vanligt och jag tänker inte så mycket på det. Men det är när man kör förbi hans hus och när man vinkar till hans söta lillebror precis som vanligt som det börjar kännas en liten klump i magen. Och när jag skrattar åt nån bild eller nånting på mobilen och det första jag tänker är "hahaha jag måste skicka den till Simon" men sedan kommer på mig själv. Nej juste, vi är ju inte tillsammans längre. Jag får inte smsa roliga bilder till honom längre. Jag får inte smsa någonting alls längre. Vad vill jag egentligen? 
   För mig är det jobbigaste att jag faktiskt inte vet vad jag vill. Jag känner mig lite off, det känns som att jag svävar ute i rymden och bara observerar mig själv och mitt liv från sidan. Jag vill inte säga att det är slut mellan oss föralltid men jag vill inte heller säga att jag vill bli tillsammans med honom. För det vill jag inte om det ska vara så som det var. 
   Saken är den att de senaste månaderna har det känts som att vi inte uppskattat varandra. Det är väl det man måste om man ska kunna vara kär i flera år, på något sätt måste man hålla kärleken i liv. Vi har tagit varandra förgivet, har man träffat varandra flera dagar i veckan i tre och ett halvt år så fattar man inte riktigt att det kanske inte alltid kommer vara så. Man förstår inte att man måste kämpa varendaste dag för annars blir det inget mer.
   Jag vill så gärna vara kär i honom, och jag vill att han ska vara kär i mig. Jag vill att det ska pirra i magen när man ser honom och jag vill att han ska känna likadant. Jag vill att han hellre ska vilja hitta på någonting med mig istället för att stanna hemma och spela. Jag vill känna att jag saknar honom direkt när jag har åkt hem, precis som jag brukade, och jag vill få ett sms av honom när jag precis har kommit innanför dörren att han redan har tråkigt och vill att jag ska komma tillbaka. Jag vill ligga sked när vi ska sova och inte ligga med ryggen emot varandra och glo på varsin mobil. Jag vill hålla hand vart vi än går bara för att det känns bra, att man inte bryr sig om handen blir svettig eller inte.
   Just nu vill jag att tiden ska få gå lite till, jag vill att det tillslut ska kännas helt självklart att vi ska bli tillsammans igen. Jag vill att han ska kämpa lite, visa att han bryr sig, för jag vill inte kämpa ensam mer. Jag vill att den Simon som jag blev kär i ska dyka upp vid dörren med blommor en fin dag och säga att han förstår vad som blev fel och att det inte ska bli fel igen. Att vi klarar det tillsammans. Men kanske finns han inte mer och kanske finns inte den Lovisa han blev kär i kvar heller. Jag vet inte. 
   Sanningen är att han alltid kommer finnas i mitt hjärta, det vet jag, för han betyder mer för mig än någon annan. Han känner mig bättre än någon annan och jag har haft mer roligt med honom än med någon annan. När någon säger "simon" kommer jag alltid att känna någonting, frågan är bara om jag kommer känna mig lycklig eller om jag kommer få en klump i magen.
   Flera gånger får jag hålla mig själv från att ringa honom mitt i natten eller skicka ett sms i ren panik. Jag vill ha kärleken som vi hade men kanske har den dött. Jag vet inte. Jag vet förfan ingenting.
 
Fan vad sånt här suger. 
 
alma

<3<3<3

Svar: <33333
//Lovisa

2014-09-05 / 07:50:16
http://almawiola.blogspot.com
Sofia

För mig var det ungefär så också. Han kämpade inte men jag ville fortsätta. Tillslut tog han beslutet att bryta upp med mig och vi har varit ifrån varandra rätt länge, cirka två år, men träffats en gång. Men nu känns det bättre och det känns nästan som att vi kan hitta tillbaka till varandra någon gång, bara vi kämpar.
Jag tror i alla fall att tiden är viktigast, tiden löser väl det mesta antar jag.
Massa styrkekramar till dig i alla fall ♥ Kanske hittar ni tillbaks till varandra fast lär känna era nya jag istället.

Svar: kanske var det inte riktigt er tid då, men jag hoppas att det blir det snart!! ja men precis, tiden visar en vad som verkligen är viktigt och betyder någonting. kramisar till dig med<3
//Lovisa

2014-09-05 / 09:10:40
http://skimmer.blo.gg
Yasmine

Jag vet precis hur du känner. Min pojkvän gjorde slut med mig i våras. Jag blev helt förstörd verkligen. Alltså ingenting hade någon mening och jag kunde inte inte förstå. Tror inte det är meningen att man ska förstå. Men vi kunde inte hålla oss ifrån varandra. Vi drogs till varandra och vi bestämde att vi skulle ses. Sen till slut var allt tillbaka som vanligt igen, det kändes som att vi var tillsammans igen. Och det var också då bråken började igen. Jag tror att man behöver tid ifrån varandra. Och i denna åldern måste man hitta sig själv, båda måste nog mogna på eget håll om man inte kan göra det tillsammans. Även fast jag älskar att umgås med honom, inte kan vara utan honom. Så vet jag att, umgås vi nu, så förstör jag mer för båda två. Tror verkligen att vi behöver tid från varandra även fast det är svårt och jobbigt att inse.
Jag har läst din blogg i 3 år och jag tycker du är stark. Jag tycker du borde kämpa vidare. För är det meningen att det ska vara ni så kommer det också bli ni. Och det blir lättare, men det tar olika lång tid för alla. Jag gjorde misstaget att falla tillbaka direkt. Försök håll ut lite till tills du verkligen är helt säkert. Önskar jag var lika stark som dig. Kämpa ♥

Svar: usch vad jobbigt att höra. hjärtegrejer kan verkligen vara det bästa någonsin men det gör samtidigt mer ont än någonting annat!
ja, när vi tidigare "gjort slut" (dock ganska oseriöst haha, man ångra sig direkt) så har vi också träffats typ nästa dag och allt är bra. men nu är det annorlunda, om det ska fungera för oss så behöver vi också vänta lite till. men vet du, jag tror vi klarar det här du & jag! jag tror att du är stark nog också, och tack snälla för en sån fin kommentar. kram<3
//Lovisa

2014-09-05 / 09:29:50
http://yasmine.se
Sara

alltså jag började nästan gråta när jag läste igenom det där.. jag har själv en pojkvän som jag har varit tillsammans med ett bra tag och min värsta mardröm är seriöst att inte vara kär i honom längre och sedan förstå och behöva ta tag i det. Kan inte ens tänka mig hur ont det gör. Du är stark som ändå har tagit dig så pass långt som du har!

Svar: åh, tack snälla du! mitt tips är bara att helt enkelt uppskatta varandra så mycket ni bara kan. säg att han har en fin tröja, är extra snygg i håret idag, köp med hans favoritgodis. visa hur glad du blir när han gör någonting sånt så han fortsätter (hahaha). nä men ärligt, det är så lätt att skippa att säga sånt som är så lätt att säga och som kanske har stor betydelse. jag håller alla mina tummar för er. <3
//Lovisa

2014-09-05 / 15:13:41
http://saraprestberg.webblogg.se
Elin Ernér

Åh, precis detta går jag i princip igenom nu med min kille. Vi är tillsammans, men det börjar kännas som att man tar varandra för givet, vilket verkligen är så jobbigt. Killar tänker ju inte riktigt som vi tjejer, och jag tror inte att min kille fattar att det inte är som förut och att han inte kämpar längre. Den jobbigaste känslan som finns är när man älskar någon mer än vad den älskar en tillbaka, och just nu känns det för mig i mitt förhållande. Jag hoppas verkligen att detta bara är en svacka som kommer och går, men det är ju dem där kvällarna när man ligger vaken som gör så jävla ont.

Jag förstår verkligen hur du känner, även om vi inte riktigt går igenom samma sak. Det gäller bara att vara stark. Om nu du och Simon inser att det aldrig mer kommer bli ni, så får man bara försöka (skitsvårt dock) tänka att när man stänger en dörr så öppnas tusen fönster. Och det kommer finnas killar som uppskattar dig och inte tar dig för givet. Hoppas att allt löser sig för dig och att du mår bra snart igen. Men kom också ihåg att det är okej att vara ledsen efter något sånt här. Styrkekramar ♥

Svar: Åh vad ledsen jag blir. Jag förstår exakt för du nu är jag för några månader sedan. Man börjar fundera, ska det verkligen vara såhär?
Desamma till dig fina du. Hoppas verkligen att allt löser sig. <3
//Lovisa

2014-09-06 / 18:34:47
http://elinerners.blogg.se/
Emma Surell

lovisis stay strong <3<3<3

Svar: i will<333
//Lovisa

2014-09-06 / 22:54:30
http://emmasurell.blogg.se
mummi

Fina tankar Du har,men så är det i livet<3<3Lycka till med allt<

2014-09-20 / 10:22:17



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


Blogg:


Kommentar: