amnesia

Okej vart ska jag börja? De senaste dagarna har varit helt insane. I fredags åkte jag, Hanna och hennes lillasyster Clara upp till Stockholm med 9-tåget. Vi skyndade oss hem till min storebror för att dumpa alla grejer och stack sedan iväg mot Friends Arena. Vi satt i kö timme efter timme, fick panik över att toalettkön seriöst & helt ärligt var typ 100 meter lång med typ 3 pers i bredd (och det fanns 15st bajamajor), och väntade på att få komma in. När vi tillslut kom in i arenan och var på plats i den gröna ståplats-grejen så fick vi vänta ännu mer. Och sedan kom de ut, mitt absoluta favoritband 5 seconds of summer som jag aldrig trodde att jag skulle få se på riktigt. Herregud. Och att efter det få se One Direction, seriöst behöver jag ens säga nåt om kvällen var bra eller? Dessutom såg jag lilla sötis Emma på håll och vi vinkade hihi.
   Som att det inte var nog, att få se ens favoritband i hela världen, så åkte jag och Hanna iväg jättetidigt (efter typ 4,5 timmes sömn) mot Södertälje för att försöka ta oss in på 5sos signeringen. Kön skulle börja vid 9 så vi tänkte att om vi skulle ta tåget som är framme halv nio så är det ju lugnt, då kommer vi garanterat in. Men folk hade börjat köa vid HALV FEM och då blir man lite pissed eftersom vafan säger de då att kön börjar 9 för? 
   Så efter att ha sprungit i ren panik mot kön med ca 30 andra tjejer hamnar jag och Hanna på plats 300 och 301. Tror ni inte att vi snart får veta att de tar in TREHUNDRA personer till signeringen, alltså skulle Hanna få komma upp och träffa dem - men inte jag. Asså jag höll på att dö och tänkte bara "det här händer inte, det här händer inte". Hanna fick ett armband och sedan gick de som delade ut dem iväg. Neeeeej. 
   Efter ett tag kommer dock en security-kille tillbaka och frågar vilket nummer jag har. "301" svarade jag och han tittade fundersamt på mig ett tag, han tänkte jävligt hårt kan jag berätta, och sedan säger han "idag har du en jävla tur" OCH HAN GER MIG ETT ÖVERBLIVET ARMBAND. Fattar ni eller? Nr 270 i kön tog/fick av någon anledning inte sitt armband (TACK SÅ JÄVLA MYCKET VEM DU ÄN ÄR<3333) och jag fick därmed DET ALLRA SISTA ARMBANDET. Vi fick gå upp. Jag och Hanna fick gå upp och prata med dem, vi var de allra sista två upp. 
   Det känns inte som att det här har hänt på riktigt - allt gick så jävla fort. Och man kan ju inte fatta att DE var där framför oss. Seriöst, jag känner mig så patetisk, men det var fan så coolt. De var där, och de såg oss. Lever jag nu eller är jag i himmelen? Dessa dagar kommer jag komma ihåg föralltid. 
Sofia

åh, låter himla underbart! var också där, och jag instämmer till varje ord du skriver. helt jäkla underbart♥

Svar: var på signeringen?? isåfall, fick du också gå upp?!<3
//Lovisa

2014-06-16 / 22:43:44
http://skimmer.blo.gg
Sofia

nej, tyvärr inte på signeringen, men jag kan föreställa mig hur det kändes! hade så gärna velat vara på den med!!!

Svar: åh jag förstår det!! var så himla jobbigt för man såg hur gärna vissa ville komma upp! hon som var precis efter mig i kön, nr 302, hon blev verkligen helt förkrossad! och hon var liksom 1 nummer ifrån bara :( hellre då att man hamnade på plats 900 typ så man inte ens var nära... önskar att alla fick gå upp!
//Lovisa

2014-06-17 / 18:59:10
http://skimmer.blo.gg
Sofie

Haha, låter roligt! :) med några små hjärtattacker därtill!:D

2014-06-18 / 10:49:10



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


Blogg:


Kommentar: