Det där med självförtroendet

Mycket har hänt i mitt liv de senaste åren och jag har ändrats otroligt mycket under dem. Jag har gått från en väldigt osäker och blyg liten tjej som vägrade tro att jag någonsin kunde lyckas, till en annan tjej med en helt annan bild av sig själv. Jag kanske fortfarande inte alltid tycker att jag är den finaste som finns när jag tittar mig i spegeln och känner mig liten ibland, under alla andra, men ändå är skillnaden stor. Jag har växt inuti väldigt mycket. Det känns bra. Att jag inte kunde lyckas med något? Bullshit. Jag har värsta braiga bloggen med massor av prenumeranter, jag får höra beröm över mina bilder och min blogg från alla möjliga personer som jag inte hade en aning om läste min blogg, jag har lyckats hålla kvar bästa killen i över ett år och gick ut med asbra betyg. Jag äger ju, typ. 

 

Det där med att jag känner mig liten och under alla andra kan t.ex. vara som igår på Gröna Lund. Jag ser tjejer stå och stirra på mig och Simon i köerna, liksom stannar lite med blicken på honom och sedan på mig. Jag tänker i mitt huvud hur de tänker ''hur fan kan HON ha honom?'' o.s.v. Sånt där jag absolut inte borde tänka. Vem säger att jag är sämre än dem? Det är bara i mitt egna huvud som det pågår. 

Men i alla fall, till saken: Varför känner jag mig dålig och trycker ner mig själv, istället för att känna liksom ''haha fuck you guys, han älskar mig och jag är tillräcklig! det är MIG han är med på Gröna Lund och ingen annan''? Simon tittar ju inte ens åt deras håll, han litar jag på så det är inte det. Det är så fånigt alltihopa, även fast ingenting händer så trycker jag ändå ner mig själv. Jag blir så himla arg nu i efterhand. 

 

Jag skrev många sånna här inlägg på min förra blogg, om självförtroende osv. Jag tycker att det är så himla viktigt, jag vet ju själv hur himla mycket bättre jag mår nu jämfört med några år sen. Alltså jag hade inte ens så himla dåligt självförtroende så jag vet att bara en liten skillnad gör så himla mycket. Jag vill att ni alla ska tänka igenom hur ni behandlar er själva och börjar tänka att ALLA är bra på sina egna sätt, ALLA är fina. Det är bara onödigt att trycka ner sig själv istället för att göra det motsatta; höja sig själv! Det jag ville få fram lite med det här inlägget är att det är som ett krig mot sig själv, man måste förstå när man går för långt och sluta ge vika för de dåliga tankarna. Det är ens eget val om man vill ha dem där eller inte, det är bara att förstå att man är så jävla perfekt precis som man är.

Godnatt allihopa. 

 

Känner igen mig såååå mycket i de du skriver lovisa! Det är väl både bra och dåligt antar jag, men jag har också växt oerhört mycket de senaste åren. Jag börjat tänka andra tankar om saker, även Mig själv. Jag kanske inte alltid gillar vad jag ser i spegeln, men då fokuserar jag på andra grejor. Min blogg t.ex. utan den och folket som gör att den finns (som du lovisa!!!) så hade jag nog inte varit där jag är idag. Jag har fått så mycket stöd genom åren och det har hjälpt mig massor :')

Åh lovisa, de där tjejerna på gröna lund är BARA avundsjuka. Det skulle jag varit! Och jag tror man är lite paranoid vid sådana tillfällen också, eller det är jag iaf ;) du är så himla fin och bra och snygg så det är väl klart att DU förtjänar en sån fin kille!! Inga tvivel!

Bra att du lättar ditt hjärta, det behövs ibland och det hjälper en ganska mycket faktiskt, har jag märkt,
Pusssss <3

Du är perfekt lovisa! Mer än perfekt! Älskar din blogg och läser den varje dag! Önskar att jag fick träffa dig! ❤

Ett mycket bra och viktigt inlägg Lovisa! :) Kramar

Åh vad bra du är! Känner igen mig riktigt mycket när det gäller självförtroende! Fortsätter du såhär blir du en stor förebild för många unga tjejer! (främst tjejer kanske) Jag tycker om din blogg ja! mycket :)
KRAM!

Jättebra inlägg tycker jag! :)

♥

sv: ja verkligen! det är bra att du försöker stärka andra genom att prata om dina egna erfarenheter! Superbra där! :)

Så sant och bra skrivet. Det är sant att man ofta är sin egen största kritiker. Man utkämpar ett krig mot sig själv och drar en gräns mentalt, men för att gynna vem?

Har skrivet ett inlägg om det här: http://rebeccafornstedt.blogg.se/2012/may/utkast-maj-8-2012.html#comment . Stå på dig tjejen! <3

Jättefint skrivet! Känner igen mig och jag tror att flera stycken kommer känna igen sig och känna att dom också kan må bättre! You go girl! :)