Här har ni mitt nuvarande projekt: vår jourhemskisse Sia. Hon är så himla fin men jag brukar skratta åt att det ser ut som hon gått in med näsan i något svart. Hon är verkligen, som jag sa, ett projekt men det går nu väldigt snabbt framåt! Hon har spenderat säkert den första månaden hos oss tryckandes under sängen eller soffan, men nu har jag äntligen lyckats vända på henne och då betonar jag ordet vända för nu är hon precis tvärtom: hon är så hets-gosig hela tiden! Hon är fortfarande väldigt nervös när man är uppe och går men det blir mer och mer att hon vågar komma fram ändå. Jag kan inte förneka att det kan vara väldigt jobbigt att vara jourhem, men det vägs upp av det positiva. Det är bara så himla fint i sånna här stunder som när en kisse som tappat förtroendet för alla människor ändå får en tillit till mig. Det är väldigt speciellt! ♥