lördag

Idag tog jag en välbehövlig tur hem till mamma & pappa, det tär på själen att vara utan kattgos förlänge... Men jag tycker ändå att det går förvånansvärt bra "att vara utan mina katter" och att inte bo hemma längre, man hinner ju som inte ens tänka på det till vardags, men när man väl kommer hem känns det ändå lite i magen. Annars hann jag inte med så mycket mer idag innan det var dags att åka till jobbet. Gud vad jag inte orkar jobba mer nu alltså. Nu säger det nog stopp snart.

onsdag

Hej alla små mumintroll! Kände för att slänga upp ett inlägg så här har ni mig från i lördags då vi hade ett litet mysigt gäng samlat här hemma hos oss. Var skönt att bara umgås lite med roliga människor en stund, det gör ju så mycket tycker jag. Så lätt att man fastnar i negativa tankar när det känns som att jobb jobb jobb är det enda som finns i ens liv, men att bara hänga lite en stund en lördagkväll gör en hel vecka för mig! Just nu längtar jag så himla mycket efter lite förändring i livet. Är så typiskt mig, jag vet, jag kan aldrig bara njuta av nuet, men nu känner jag verkligen för lite sommar. Sol i ansiktet, värme, kanske förhoppningsvis bli lite mindre blek och kunna äta glass, cykla till jobbet, ta av sig jackan... Det skulle verkligen behövas. Men jag försöker vara positiv i vardagen också, jag är tacksam över sovmorgonar den här veckan + en skön ledig dag imorgon då Philip och jag passar på att ta en sväng till Stockholm. Man får ta vara på de där lediga dagarna för i mitt liv är de väldigt sällsynta. Men nu ska jag nog poppa lite popcorn och förflytta mig till soffan, puss! 

something just like this

Hej vänner!! Det här sitter jag & myser med i detta nu; en god fruktsallad, mina fina rosor, lite tända ljus, en filt och snart en film. Kan inte bli så mycket bättre tror jag!
 
Blev kanske inte riktigt lika mycket uppdatering här som det var tänkt, men tiden går verkligen så himla fort nu att jag inte hinner med. Känns som att jag knappt har tid för alla saker jag vill hinna göra, och egentligen så finns inte så mycket ork heller. För mig känns det som att det har gått någon dag när det egentligen har gått tre veckor, det är jättejobbigt och ger mig mycket dåligt samvete över alla nära och kära jag knappt hör av mig till.. Hoppas verkligen att det släpper snart. 
 
En glad nyhet är i alla fall att Philip och jag numera kan kalla oss sambos (?!). Helt crazy men jätteroligt. Det känns inte alls konstigt eller ovant, vilket jag definitivt trodde det skulle göra. Självklart saknar man sin mammi och pappi och sina katter ganska mycket ibland, men de finns ju alltid här inom en mils radie. ♥ Ska självklart försöka visa er lite ur vår lägenhet asap, men just nu tänkte jag försvinna iväg i en film resten av kvällen. Puss å kram.