Sitter och skriver med finaste Cajsa om framtiden, om hur jäkla snabbt våra första 17 år gått och att vi säkert snart sitter där på ålderdomshemmet med rullatorn framför oss och dricker te. Helt galet vad jag får ångest av att tänka på det men man vet ju att det kommer hända. Jag kommer ha egen familj och barn, jag kommer få barnbarn och min tid på jorden kommer sakta men säkert försvinna. Är det inte läskigt? Tänk om man fick se en nedräkning på hur många timmar man har kvar att leva, det kan vara 80 år kvar eller det kan vara en dag. Så jäkla skrämmande att tänka så men ändå, om de första 17 åren gått så himla fort varför skulle inte de nästa 17 göra det, och de andra 17 efter dem? Vill inte att min tid ska ta slut, jag vill inte. Varför kan man inte få leva förevigt?